Tabla de Contenidos
Grimms lag definierar ett av de språkliga fenomenen i de germanska språken, där vissa konsonanter som ärvts från indoeuropeiska språk genomgick förändringar i deras uttal. Till exempel, några röstlösa stoppkonsonanter blev röstlösa frikativa konsonanter: p → f; t→te.
Grimms lag: ursprung och egenskaper
Bakgrunden till Grimms lag
På 1800-talet uppstod några av de grundläggande principerna relaterade till modifieringen av vissa konsonanter, vilka senare skulle utvecklas i Grimms lag. Detta hände främst på grund av att flera dåtidens forskare ägnade sig åt studier av indoeuropeiska språk utöver de grenar som vanligtvis studerades inom det akademiska området, såsom grekiska och latin, och sträckte sig till andra språk som tyska eller engelska .
Den tyske filologen Friedrich Schlegel (1772-1829) var en av medlemmarna i den berömda Jenacirkeln, där den tyska romantikrörelsen uppstod. Han var pionjären inom jämförande filologi, en disciplin som studerar och jämför språk för att rekonstruera det gemensamma förfädersspråket mellan dem. I sitt arbete On the Language and Wisdom of the Indians (1808) jämförde han sanskrit med andra språk som latin, grekiska och persiska, och insåg betydelsen av indoeuropeiska språk i Europas språk. 1806 upptäckte han överensstämmelsen mellan det latinska fonemet /p/ och det germanska fonemet /f/.
Den danske filologen Rasmus Rask (1787-1832) var en annan av pionjärerna i studiet av konsonanternas evolution. Rask studerade vid Köpenhamns universitet och utmärkte sig genom sin förmåga att lära sig språk. I hans verk sticker hans kunskaper i latin, grekiska, svenska, finska, isländska, engelska, tyska och persiska ut. På sina resor genom Indien lärde han sig de indoeuropeiska språken och deras förhållande till europeiska karaktärer.
Jacob Grimms bidrag
Jacob Grimm (1785-1863), var en tysk lingvist, ansett som grundaren av historisk eller diakron grammatik, en disciplin som studerar förändringen eller utvecklingen av ett språk över tid och dess förhållande till andra språk. Tillsammans med Wilhem Grimm sammanställde han även sagor och populära legender som senare blev kända under namnet bröderna Grimm.
Jacob Grimm studerade juridik i Tyskland och Paris och arbetade senare även som bibliotekarie och lärare. Grimm ägnade sig åt studier av tysk lingvistik och litteratur och utvecklade Dictionary of the German Language .
Grimm utmärkte sig också för andra bidrag till modern lingvistik, främst för sina studier om germanska och dess ljudutveckling. 1822 formulerade och beskrev han den första fonetiska konsonantala mutationen, som nu är känd som Grimms lag. Detta inkluderade beskrivningen av de fonetiska modifieringarna som inträffade i de germanska språken från indoeuropeiska, ett språk som rekonstruerats genom studiet av indoeuropeiska språk som härrör från det, såsom hettitiska, sanskrit och andra.
Vad är Grimms lag
Grimms lag definieras som en uppsättning regler som anger hur vissa germanska bokstäver skiljer sig från sina indoeuropeiska motsvarigheter med avseende på deras uttal.
Denna lag förklarar arten av de fonetiska förändringar som de germanska språken genomgick någon gång under det första århundradet e.Kr.. Detta fenomen inträffade samtidigt och systematiskt över tiden, tills röstlösa indoeuropeiska stoppkonsonanter blev röstlösa frikativ i germanska; röstade stopp blev röstlösa; och aspirerade tonande konsonanter blev oaspirerade tonande stopp.
| Indoeuropeiskt (IE) | läppstift | dental | velars |
| röstlösa plosiver | sid | du | Vad |
| uttalade plosiver | b | d | g |
| aspirerade klangligt | bh | dh | gh |
| germanska | läppstift | dental | velars |
| röstlösa frikativ | F | th(θ) | h |
| röstlösa plosiver | sid | du | Vad |
| uttalade plosiver | b | d | g |
| Indoeuropeisk | germanska |
| sid | F |
| du | th(θ) |
| Vad | h |
| b | sid |
| d | du |
| g | Vad |
| bh | b |
| dh | d |
| gh | g |
Röstlösa stoppkonsonanter till röstlösa frikativ
Med hänsyn till de föregående tabellerna är det möjligt att observera de olika förändringarna som konsonanterna genomgick. Grimms lag hävdar att de röstlösa stoppkonsonanterna av indoeuropeiska blev de röstlösa frikativa konsonanterna för germanska, sålunda:
p → ft
→ θk
→ h
Exempel:
- Sue p → swe f (att sova)
- T rei → th reo (tre)
- K uon → h und (hund)
Tonade stoppkonsonanter till röstlösa stopp
Grimms lag säger att de tonande stoppkonsonanterna för indoeuropeiska blir de germanskas röstlösa stopp:
b → p
d → t
g → k
Exempel :
- B el → p al (stark eller svag)
- Pe d → fo t (fot)
- G in → c neo * (knä)
*I detta fall motsvarar bokstaven ”c” fonemet /k/
Tonade aspirerade konsonanter till tonande opåverkade stopp
Grimms lag hävdar också att indoeuropeiska aspirerade konsonanter blir germanska oaspirerade tonande:
bh → b
dh → d
gh → g
Exempel:
- Bh er → b er (att bära)
- Dh e → d på (plats)
- Ve gh → ga-vi g -an* (att trycka)
*Detta exempel kommer från gotiska, ett annat av de germanska språken.
Annan relaterad lag
Den danske lingvisten Karl Verner (1846-1896) var en annan av de stora forskarna av förhållandet mellan de indoeuropeiska språken och germanska. Faktum är att resultaten av hans forskning namngavs till hans ära som Verners lag, vilket utökar begreppen Grimms lag.
Intressant nog upptäckte Karl Verner sitt intresse för att lära sig flera språk efter att ha läst filologen Rasmus Rasks verk. Han studerade germanska, slaviska och orientaliska språk och specialiserade sig på gotiska. Senare fokuserade han också på studiet av utvecklingen av germanskan och de indoeuropeiska språkens inflytande på den.
Verners lag fokuserar på oegentligheter och undantag som inte ingår i Grimms lag. Verner observerade att vissa ljud förändrades beroende på deras position i ordet. Detta orsakade andra modifikationer, utöver de som Grimm angav.
Därefter lyckades han förklara undantagen från Grimms lag, validerade nämnda lag och gav i sin tur upphov till Verners lag.
Idag kompletterar Verners lag Grimms lag, och båda anses väsentliga i studiet av historisk lingvistik.
Fonemet ändras enligt Grimms och Verners lagar
| Indoeuropeisk | germanska (Grimms lag) | Germanicus (Verners lag) |
| sid | ɸ | ɸβ _ |
| du | θ | θð _ |
| Vad | x | xɣ _ |
| kʷ | xʷ | xʷ ɣʷ |
| ja | sz _ |
Bibliografi
- Bel Rafecas, N.; Benítez Burraco, A. Introduktion till lingvistik. (2016, 2:a upplagan). Spanien. Akal Editions.
- Marcos Marín, F. Introduktion till lingvistik: historia och modeller. (1990). Spanien. Syntes.
- Tesaurus. (1981, volym XXXVI, nr 3). Bernal Leongómez, J. Formulering av fonologiska lagar . Cervantes Virtual Center. Tillgänglig på: https://cvc.cervantes.es/lengua/thesaurus/pdf/36/TH_36_003_144_0.pdf
- Álvarez, J. Indoeuropeisk lingvistikkurs #4: Centum/satem-språk, Grimms och Verners lag, glottalic hypothesis . Tillgänglig på: https://academialatin.com/curso/linguistica-indoeuropea/oclusivas-centum-satem-grimm-verner/
